Jag har både positiv och negativ stress i livet just nu, men kroppen förstår inte skillnaden på dessa, den känner av stress och reagerar lika på all stress.

Jag arbetar som socialsekreterare på konsultuppdrag. Det innebär att jag jobbar i några månader på ett ställe för att sedan jobbar några månader på nästa ställe.

Nu är jag i ett sådan skifte, jag håller på att avsluta mitt jobb på mitt nuvarande ställe för att nästa vecka vara på nästa ställe. Jag ser verkligen fram mot att komma till mitt nya ställe och tycker att det ska bli kul att träffa nya människor, få nya ärenden, nya kolleger, ny stad osv

Samtidigt som jag ser fram mot allt detta så har jag en stress/sorg över att lämna det jag har där jag är idag.

Jag träffade en kvinna för några år sedan som skulle gifta sig, hon såg verkligen fram mot att få gifta sig med den man hon älskar. Nästa gång jag träffade henne var efter bröllop och allt vad det innebär. Hon berättade för mig att hon hade kollapsat två dagar efter bröllopet, hon fick åka till sjukhuset med ambulans, de trodde att hon hade fått hjärtinfarkt… men så var det inte, det var stressen som hade påverkat hennes kropp till detta. Hon hade både positiv och negativ stress i sitt liv då och blev påverkad väldigt starkt av detta.

Jag jobbar med att få kroppen eller rättare sagt mina tankar att förstå att det inte är någon stress, stressen sitter i mina tankar och inte i kroppen. Vid sådana här tillfällen får jag lägga lite mer energi på att ha tankar som inte stressar mig och inte låta tankarna gå på autopilot som de har gjort förut.

Hur upplever du stress?

Har du tänkt att positiv och negativ stress är olika eller det samma för kroppen?

Hur påverkas du av stress?

Hur reagerar du när du känner dig stressad?

Vad gör du för att minska din stress?