Jag var på en begravning för några veckor sedan och jag hörde andra och mig själv säga denna fras vid flera tillfällen. Det var en begravning för en omtänksam, ung och klok människa.

Hans ord ekar i mig! Jag kommer inte ihåg exakta orden men ungefär så här:

Att följa strömmen och bara låta livet gå är inte att leva, att ha mod att göra saker, besluta sig för att inte följa strömmen utan att ta kommandot över sitt eget liv och se till att det blir så bra som det bara går ÄR livet.

Jag vill inte vara en död fisk som bara följer strömmen, jag är redo att gå mot strömmen för att få det liv jag vill ha!
Hur är det med dig?

Är du en död fisk som följer strömmen eller går du mot strömmen?

Att gå mot strömmen kräver sitt: du måste vara redo på att människor kommer att titta på dig och tycka att du är tokig, de kommer att tänka att hon/han tror att han/hon är nått eller så tycker de att du gör något bra, som de själv inte törs göra o.s.v.

Inte alla människor törs gå mot strömmen!

Mycket beroende på att man själv tänker på vad andra tänker om mig.

Det här är livet! Att människor dör… och det gör ont för oss som blir kvar…  det är det enda vi är säker på, att alla ska vi gå samma väg någon gång.

Hur vill jag leva fram till den dagen?

Hur vill du leva fram till den dagen?

#fuckcancer

 

Ha en underbar dag!
Monica