Doris och Sally är i köket hemma hos en granne på gatan. Grannen heter Aron och är ganska gammal. De är hos honom för att alla i familjen hos Doris och Sally är borta hela dagen.
Doris och Sally har fått en bulle av Arons vän som är på besök. Båda två ser verkligen fram mot att äta en god kanelbulle.
Men något är fel!
Doris och Sally tittar på varandra och tänker att det här är inte som det var tänkt. Den här kanelbullen är stenhård, den är så hård att det nästan inte går att bita i. De hade tänkt dela broderligt, men nu kan de inte dela den. De vet faktiskt inte hur de skall göra, de har inte tillgång till något som kan hjälpa dem att dela på den stenhårda kanelbullen som ligger där och ser så god ut. Det vattnas i munnen på både Doris och Sally. De känner hur de nästan dreglar över den egentligen inte så goda kanelbullen.
De funderar vidare, det finns vatten att blöta upp bullen med, men Doris gillar inte när mat blir kladdig. Hon har svårt att svälja när det blir mer gegga än mat. Den konsistensen växer i munnen på henne, hon känner hur magen börjar göra uppror, hon börjar må illa. Det slutar med att hon måste går ut och spyr. Sally tycker att Doris är kinkig och borde skärpa till sig. Sally har inte samma bild i huvudet som Doris har och kan därför inte förstå Doris reaktion.
Det är Doris bild av situationen/bullen som gör att hon mår dåligt och reagerar som hon gör.
Sally tycker att Doris bild av det hela är helt fel och att hennes bild av situationen/bullen är den rätta.
Det slutar med att Sally får äta den stenhårda kanelbullen alldeles själv, hon är inte ledsen för det. Den är god och gör gott i magen tillsammans med vattnet som hon löste upp den i.
Doris och Sallys kanelbulle
