Idag när jag var ute och promenerade, mötte jag två personer. Den ena satt i elrullstol och den andra körde rullstolen. Personen i rullstolen satt inbäddad och hade det säkert varmt och skönt. Personen var inte vaken, eller hade inte ögonen öppna i alla fall. Personen såg inte pigg ut. Mitt hjärta började gråta. 
Livet är så skört och jag är så tacksam över att jag lever och har det bra. Mitt liv är inte på något sätt toppen och fantastisk hela tiden. Jag har ett relativt bra liv och en relativt hel och frisk kropp. Jag har tak över huvudet, jag har barn och barnbarn som jag älskar och som älskar mig.
Är du tacksam för det du har? Jag hoppas att du är det och att du kan se de stora och små sakerna att vara lycklig, glad och stolt över att du har eller gör.
Jag vet att vissa av mina följare har tagit sig igenom otroligt svåra saker, är du en av dem? Bra jobbat! Var stolt över dig själv!
Ha det så fantastiskt bra <3
Monica B
